Glimmande ljus i mörkret eller en liten flickas första erfarenhet av Liseberg
Jag kan inte ha varit gammal. 6-7 år bara. Om ens det. Vi skulle gå på Liseberg. Kanske var det mitt första besök där.
Det var mörkt ute, troligtvis var det sent på sommaren och familjen hade haft något annat för sig i Göteborg under dagen.
Vi kom in genom den stora entrén, den med tornen med stjärnor och ormar. Spännande bara den.
På höger sida alldeles innanför entrén gick en ganska brant sluttning upp mot en höjd. Där växte träd, buskar och gräs.
Här och där i mörkret glimmade – jag tror det var – stora svampar. Belysta inifrån med svagt ljus.
Jag höll far i handen och tittade upp bland träden.
Svamparna stod i små grupper och lyste. Jag kan inte kalla denna upplevelse annat än rent magisk.
Jag har alltid älskat lyktor i trädgårdar sedan dess.
Precis, preCIS! Jag minns de där svamparna än.
SvaraRaderaÅh! Du kommer också ihåg dem! Ibland har jag trott att jag drömt dem.
Radera