Den lilla kyrkan
Vi hade vår parkeringsplats mitt emot den lilla kyrkan i byn. Kyrkklockorna bånglade klockan åtta, tolv och sex. Först timslag och så en liten truddelutt. Och varje gång klockorna satte igång, började en hund i huset bredvid att yla. Hela tiden medan klockorna ringde. Varenda gång. Ouuuuhuu! Yhhhhl! Aouuuuuh! Ooooooooool!
Att översätta den här lilla skylten som sitter utanför kyrkan har inte varit helt lätt. Inte ens Hussen med sin flytande franska lyckades med alla ord och uttryck. Men i stort står det i alla fall följande:
Sockenkyrkan St Jean l'evangeliste (Evangelisten Johannes) […]
Platsen Taulis nämns första gången 853. Kyrkan nämns 1271 i samband med en donation av Guillem av Castelnou.
Kyrkan är enskeppig, täckt av ett något brutet valv och avslutad med en absid med hjälmvalv (cul de four) som stöds av tre strävpelare. Kyrkan fick senare två sidokapell (ett mot norr och ett mot söder) och en södervänd sakristia som ansluter till kyrkan genom en halvcirkelformad dörr. Klocktornsmuren finns på den västra fasaden mot kyrkogården. Tornet är genombrutet av två avlånga öppningar där klockorna hänger och är täckt av ett liten tak som bär ett kors.
Kyrkobyggnaden och tornet är rustikt murade av grov skiffer- och kalksten.
Den sista meningen L'ensemble est tres recrépi har jag gått bet på att översätta. Google översätt föreslår Allt är mycket gips. Ordet recrépi dyker upp, när man googlar, dels som puts, revetering och dels som renovering, så jag vet inte.
Kanske den bästa av läsekretsar…
Något som är mycket vanligt här i södra Frankrike är de här, vad ska man kalla det, tvådimensionella tornen. Torntrappan går utanpå och klockorna hänger i, som Google Översätt föreslår, “genomborrad med två långa fönster öppna tomma hängare klockor och täckt av en liten tak har två backar som bär ett kors”. Håhåjaja.
“Dängande sig, krängande sig, slängande sig. Klingelittan klunk!” (Povel Ramel)
Inuti den lilla, lilla kyrkan finns olika altaren i varje väderstreck.
Allt är väldigt guld, väldigt blått och väldigt pyntat. Och fint. Hon är stolt över sig, kyrkan.
En l'evangeliste. Han med lejonet. Markus. Han skriver.
Så vackert tegelgolv. Namnet på byn, Taulis, lär betyda tegelbyn. Här ska ha funnits tegelpannetillverkning (tegelpannor: tuiles) en gång i tiden. Kanske man även gjorde en eller annan tegelsten.
St Sébastien? Full med pilar är han i alla fall.
Den här vigvattenbehållaren i utstuderad jugend är väl fin. St Joseph, (som i Josef och Maria) är det som avbildas med sitt attribut liljan.
Och här har vi den lilla änglahunden som bodde i kyrkan. Nej, det gjorde hon nog inte, men hon verkade nog så hemtam därinne.
Till våra ärofulla döda. Byns offer för världskrigen. Nio från första. En från andra.
Och visst ligger hon oerhört vackert kyrkan, med utsikt över Pyrenéerna.
Minns en liten kyrka på Kreta, med en enda kyrkklocka - som hängde i ett olivträd utanför kyrkan.
SvaraRaderaSött lejon! :-)