White cliffs of… Folkestone

Så. Då börjar vår Englandsresa närma sig sitt slut. Tio underbara dagar i ett landskap som berört mig ända in i hjärteroten med sin grönska, sina böljande kullar, dramatiska klippor och rutiga åkrar och ängar.

Strax söder om Dover ligger den lilla staden Folkestone, med sina minst lika vita klippor, och här valde vi att natta sista kvällen innan båten åter skulle ta oss över kanalen.

Vi hittade en camping som låg på en hylla halvvägs upp efter klippkanten. Rufsig och lätt vanskött, men med ett helt fantastiskt läge. Vilken pärla det skulle kunna bli med lite hyfs och ans.

Och jag tror väl aldrig att en varningsskylt haft en mer avskräckande effekt än den här. Jag kan lova att jag inte tog ett enda steg till när jag fått syn på den.

Sista kvällen. Jag känner saknad och melankoli men är ändå nöjt uppfylld av allt vi fått uppleva.

Omgivna av den fuktiga, saltmättade luften kryper vi till kojs, halvvägs till himlen, i vår trogna ombonade husbil. Imorgon går båten.

Godnatt!