Med husbil och hund i England

_DSC0150nb[7]

Att åka med husbil och hund i England ter sig något annorlunda än att göra det i Sverige eller övriga Europa. På mitt eget, alldeles subjektiva vis, ska jag försöka redogöra för hur och varför.

_DSC0980t

Hund
Eftersom England är en ö, och således isolerad från resten av kontinenten, är man väldigt angelägen att inte få in några obehagliga smittor. Därför måste hunden ha sitt pass i absolut ordning; rabiesvaccineringen måste vara aktuell och hunden måste vara avmaskad mot rävens dvärgbandmask. Detta måste göras av veterinär och veterinären måste sätta sin stämpel i passet. Avmaskningen måste göras tidigast 10 dagar och senast tre dagar innan inresa. Du hittar aktuella bestämmelser på
Jordbruksverkets hemsida. Dessutom måste hunden vara märkt med microchip.

Vid passkontrollen i Frankrike var de väldigt noggranna med att kolla så att allt var riktigt, till och med chipet lästes av.

_DSC0654p[14]

På båten över kanalen fick inte Emser följa med, utan han var tvungen att sitta kvar i bilen. (Vid resan via Rödby – Puttgarden får hundar däremot följa med upp.) Resan över kanalen tar en och en halv timme och det var väl ungefär den tid vi kände att det var ok att lämna honom. Se till att hunden har vatten och att några fönster, exempelvis takfönster, står på glänt. Det kan bli ordentligt varmt på bildäck. Man får en lapp att hänga på innebackspegeln, så personalen ser att det är en hund i bilen.

Resa
Det lönar sig att boka färjebiljetterna några dagar i förväg. Jag har för mig att priset nästan var det dubbla om man köpte direkt vid färjeläget.

_DSC0131dc[5]

Väl över på andra sidan så var det det där med vänstertrafiken. Direkt man kör av färjan finns ingen dubbelriktad trafik, det är först när man kommer ut från hamnområdet och in i första rondellen som det blir riktigt skarpt läge. Vi åkte mellan Calais och Dover, så jag vet i och för sig inte hur det ser ut på andra platser, men jag kan tänka mig att det är ungefär detsamma överallt.

Campa
Vi hade kollat en hel del på hur engelsmännen såg på det här med fricamping, och det verkade som om det inte var helt vanligt. Mest kanske för att det finns så få allmänningar eller parkeringar där det går att stå. Allemansrätten finns inte heller, och skulle man hitta en plats där man vill stå, ska man nog helst kontakta markägaren först.

En enda gång på hela vår resa stod vi över natten på ett ställe som inte var en camping. Istället var det en vanlig parkeringsplats vid en badstrand där man fick stå om man betalade, antingen per timme eller för helt dygn. Jag vill minnas att vi betalade 8 pund för ett dygn. Absolut värt det om man betänker att vi hade hela Engelska kanalen rakt framför Fiatnosen. Att hålla utkik efter skyltar med “Pay and display” kan vara lyckat.

_DSC0226p

Resten av tiden valde vi istället att ta in på campingplatser. Vi skaffade ett temporärt medlemskap i Camping and Caravanning Club, den ena av två stora campingklubbar i England. Camping and Caravanning Club är knutna till CCI-kortet.

Är man dessutom 55+ får man “pensionärsrabatt” på campingavgiften.

I England, även som i Wales och Skottland, finns en organisation som kallas Camping in the Forest, ett samarbete mellan The Forestry Commission och The Camping and Caravanning Club. Lite enklare campingar med gröna förtecken. Campingplatsen vi tog in på i New Forest var nästan som att fricampa i en stor park. Man åkte in, betalade sin avgift och letade själv reda på en tom yta för att ställa sin bil, tält eller vagn.

_DSC0158f[6]

Däremot var det lilla häfte man fick tillsammans med sitt temporära medlemskap (de ordinarie medlemmarna får en tjock bok) ganska fjuttig. Alla camp sites fanns med, men vägbeskrivningen var under all kritik; sällan några gatuadresser att gå på och aldrig några gps-koordinater. Många gånger körde vi tvärfel i vår jakt på en campingplats. Hur svårt kan det vara att få med gps-koordinaterna?

Standarden på engelska campingplatser var allt från superfräscht till tämligen sunkigt. De allra flesta höll dock en riktigt bra nivå.

En lustig detalj i sammanhanget är engelsmännens envisa fasthållande vid åtskilda varm- och kallkranar. Frysa ihjäl under den ena och skållning under den andra. Englingarna sätter i proppen och fyller handfatet. Sen tvättar de händerna. Känns sådär hygieniskt.

Flera gånger råkade vi också ut för duschar där det inte gick att ställa in temperaturen. Oftast var vattnet för varmt. Jag duschade i utkanten av en skållhet stråle en dag, när en mamma skulle duscha sin lilla flicka i hytten bredvid. Flickan skrek i högan sky. -Hot, Mummy! Hot!

Engelsmännen (och kvinnorna)
Englingarna är ett vänligt folk. Mycket vänligt skulle jag till och med vilja säga. De är hjälpsamma, pratglada och socialt begåvade och vi fick många bra tips om både mat och utflyktsmål under resan. Endast en gång råkade vi ut för en riktig surmule, men han måste ju varit undantaget som bekräftade regeln… Och så är det ju det där med språket. Att man förstår och kan prata. Inga problem vare sig i affärer, restauranger eller på campingplatser. Underbart.

_DSC0175lr

Landskapet
Jag har rest kors och tvärs, sett både det ena och det andra vad gäller berg, hav, skogar och sjöar. Men inget landskap har berört mig så ända in i hjärteroten som det engelska. Visserligen var vi bara i södra England den här gången, men denna del erbjuder i sanning ett brett spektrum av landskapstyper. Sandstränder, branta klippor, kala hedar, lummiga skogar, böljande kullar, djupa raviner, makliga floddalar och så alla dessa rutiga åkrar och ängar, kantade av häckar som de är. På många av vägarna tillåts träden växa in över vägen så att kronorna bildar ett gotiskt katedraltak över. Vilken känsla! Vilket ljus! I love it!!! Och så husen, de alldeles självklara engelska husen. I sten eller tegel med skorstenarna på gavelspetsarna och rörmokeriet på utsidan.

_DSC0210d

Vädret
I’ts rainin cats n’ dogs. Not! De tio dagar vi var där hade vi regn en dag, och då bara en liten stund. England hade värmebölja sommaren 2013. –Så här varmt har vi inte haft det sen 1988, sa en dam. Så klagar, det gör vi då rakt inte.

_DSC0988t

Maten
Engelsk mat, ja. Den har man ju hört en hel del om. Att den ska vara så stabbig. Och stuvad. Och det beror väl på vad man beställer förstås. Men det fanns alltid fräscha sallader och lättare rätter att få, med fina råvaror, smakfullt lagat och upplagt. Fish n’ chips undvek vi. Kändes lite för friterat, det var för varmt för det, dessutom.

_DSC1059h

Vi köpte ganska mycket mat och lagade själva, dels i små lokala butiker men också på den stora matkedjan Morrison, som vi tyckte var fräsch och välplanerad.

Trafiken
Men så var det det där med vägnätet. Det engelska vägnätet, som nog får oss att undvika att ta husbilen dit igen, DET ÄR TRÅNGT! Vägarna är smala och det finns få eller inga möjligheter att köra åt sidan, parkeringsplatserna är trånga om de ens finns. Även på motorvägarna är rastplatserna fåtaliga eller utelämnade och om de finns så är de bara en ficka, där man får stå med högerbackspegeln viftande ute i trafiken. Landsvägarna är också smala och vägrenar finns inte. Direkt asfalten tar slut, kommer en hög häck eller mur på var sida av vägen. Vackert med livsfarligt. Speciellt om man som vi har en husbil som är lite stor. I Sverige är den inte särskilt enorm, men i England är den definitivt det. Engelsmännen har husbilar, med de är små. Vi såg till exempel massor av gamla folkabussar i fantastiskt skick. Sen har vi ju uphill och downhill. Alla dessa berg och kullar gör att landskapet är minst sagt kuperat. Jag är jätteförtjust i det kuperade, men allt detta klättrande slet ganska ordentligt på däcken. Vägskyltningen kunde man dock inte klaga på, men det var lite knöligt att räkna om allting från miles och yards.

Lynton2[2]

Så kontentan är att jag bara måste till England igen. Jag älskar landet. Men då får det bli cabriolet och bed & breakfast…

Kommentarer

  1. Underbar beskrivning Mira! Tack för den. Nu lockar det ännu mer att besöka ön för första gången. Saknade bara kategorin - Trädgårdarna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Men vi besökte ju bara Sissinghurst! Visserligen finns massor av trädgårdar överallt, och jag skulle gärna stannat både här och där, men det var det där med att parkera med sju meter husbil på parkeringsplats avpassad för Morris Minor... Trädgårdskategorin överlåter jag åt dig, min vän.

      Radera
    2. Förstår! Såg ju ditt fina inlägg från vitas vita trädgård. Borde väl bosätta mig i England under ett år när jag blir pensionär och snoka runt i trädgårdar.

      Radera
    3. Skulle inte heller ha något emot att bosätta mig i England. Jag skulle snoka arkitektur och vattenvägar. Och trädgårdar förstås!

      Radera
  2. Vilken fin sammanfattning av Englandsresan. Saklig och upplysande. Du borde skriva i något resemagasin. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är alltför snäll, Annica! :) Min blogg får vara mitt resemagasin.

      Radera
  3. Synd att inte England ligger längs vår resrutt...

    SvaraRadera
  4. Tack för din sammanfattning. Kanonbra för oss som inte besökt landet med husbil. Informativt och upplysande. Och - som vanlig - underbara bilder :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ska du ha! Jag tycker att det är min plikt som upptäcktsresande att berätta vad jag ser och upplever. Och jag sökte själv en del på nätet efter andras erfarenheter av husbil i England innan vi reste. Och jag vet att jag hade uppskattat att hitta en sån här post.

      Radera
  5. Bra berättelse Mira den kan vi ha nytta av när vi ska till Ö:a med vår HB och hund. // Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt, Eva, att våra erfarenheter kan vara till nytta! Ha en skön helg!

      Radera
  6. Tack för intressant läsning! Vi har rest runt nästan hela Europa (längst kusten) med husbil, men vi har inte varit i Storbritannien alls... Skulle gärna ta husbilen dit vid tillfälle, men det blir inte i år eftersom vi har för mycket andra planer på gång ;) Önskar en fin påsk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack detsamma Freedomtravel. Jag längtar hela tiden tillbaka till Storbritannien och nästa gång får det bli Skottland eller Wales. Det lär inte vara lika trångt där. Ha det gott!

      Radera
  7. Tack för fin resebeskrivnign. Vi tänker ta husbil och hundar till England nästa sommar, men blir lite tveksam när du skriver om hur trångt det är...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Karin och välkommen hit. Visst är det trångt och visst saknas vägrenar, men har man inte en alltför enorm husbil, så funkar det allt. Vår var lite på gränsen. Jag tycker definitivt ni ska testa. Det är SÅ vackert.

      Radera
  8. Hej
    Jag och min sambo har rest runt från Englands sydspets till Skottska Hebriderna. Vi är verkligen helt sålda på landskapet, byarna och människorna. Vi har alltid tagit flyget och hyrt bil, men nu har vi skaffat husbil och ska testa detta. Även vår hund ska få följa med. Vi är vandrare och har ofta hamnat i dilemma när vi har stannat två nätter på B&B och gärna skulle vilja utforska en natt till och då hittar man inget boende.. Därför tänkte vi att husbil måste ju vara det optimala:)
    Tack för dina tips! Vi vet att det är "cykelvägar" och ibland har man varit skiträdd fast vi har suttit i typ en Fiat Punto. Men vi ska i alla fall testa, och jag hoppas att vi inte behöver ångra oss!
    Hälsningar Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, kul att du hittade hit! Nej, jag tror inte att ni ångrar er. Man kan kanske hålla sig till de större vägarna och ha cyklar med sig för att komma in på de mindre. Detta land, dess natur och dess folk uppväger trängseln. Jag längtar själv till den dag vi kan åka från syd- till nordspets i UK.

      Radera
  9. Men det var ju tur att det löste sig. Själva kom vi på när vi precis skulle lämna Sverige att hunden skulle maskas av mot rävens dvärgbandmask, och det i god tid innan inresa i England. I grevens tid kan man säga.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.

Populära inlägg