Saint-Pourçain-sur-Sioule
I den här gamla staden, där vi åt en sen middag och smög runt kyrkan och rådhuset på nattkröken, var det som om ljuden och skuggorna fått tassar, klor och vingar.
Det rasslade i prången och susade runt tornen.
Jag såg skuggor bland skuggorna och tyckte mig se ögon glimma i mörkret.
När jag tittade upp på himlen förstod jag varför.
Huuugaaaliiigen, va´ spöklikt! Tur att du kom på orsaken... ;o)
SvaraRaderaJo, de franska bynätterna är magiska! Med eller utan månsken. Som vi har här hos oss just nu och orsakar klarvakenhet klockan två på natten.
SvaraRaderaUnderbara bilder!! Förstås!
Hua!
SvaraRaderaFantastiska bilder Mira!
SvaraRaderaHäftiga byggnader och vilken ljussättning! Tänk vad gamla byggnader kan säga mycket.
SvaraRaderaAnnica: Fullmånen stod lågt och skymdes av hustak och torn först. Sen kröp den fram med de spöklika molntrasorna flygande runt omkring.
SvaraRaderaMonet: Då är det nästan så man måste ut och jaga den. Månen...
Christina: Verkligen!
Scribo: Tack! Det var ett vågspel att fotografera i det ljuset, men det blev ok.
Gunilla Arneström: Ja, sånt är de duktiga på i Frankrike. Ljussätta sina byggnader på spännande vis. Det borde vi lära av här i mörka Sverige.
Vi har gargoyler som beskyddar oss mot nattens väsen.
SvaraRaderaSkaffaren: Själva har vi en mörkrädd hund... ;-)
SvaraRadera