Slottsruinen i Hagaparken

Så kom jag mig då äntligen till Stora Haga slottsruin i Hagaparken utanför Stockholm. Eller ruin förresten. Det blev aldrig mer än så här...

Gustav III hade storslagna planer på ett slott i här i Hagaparken. Arkitekten Olof Tempelman gjorde ritningar och första spadtaget togs med pompa och ståt 1786. Men kungen mördades 1792 och då hade bygget bara hunnit till grundmurar och källare.

Luften gick ur hela stora företaget och så här har det stått sedan dess.

I huvudbyggnadens källarplan pågick filminspelning idag, annars hade jag äntrat stegen och klättrat ner. Det enda jag såg av förehavandena nere i avgrunden var en bommick som for omkring ovan kanten. Det såg rätt komiskt ut. Jag gick aldrig fram och kikade ner av hänsyn och rädsla att min långa skugga skulle falla rätt över en känslig scen. Jag tror inte det var Ronja Röverdotter den här gången...

Det känns märkligt att tänka att detta skulle kunnat vara ett av traktens mest spektakulära slott. Det var också spännande att se hur bygget och de bärande väggarna planerats. Mycket sten gick det åt. Bara så här långt.

Den lågt stående solen, kalljuset som började krypa fram i skuggorna och den relativa stillheten bidrog till att skapa en snudd på overklig känsla. Vad kan jag säga? Upp som en sol och ner som en pannkaka?

Om det verkligen varit en ruin. Om slottet funnits men brunnit. Raserats. Bombarderats.

Men det här blev aldrig något slott. En mördad kungs dröm. Kanske han fortfarande smyger omkring här med sina drömmar, förhoppningar och planer. Gustav III.