Ofvandahls



Ofvandahls konditori har jag hört talas om både nu och då. Har man både föräldrar och en make som varit Uppsalastudenter, så är det ofrånkomligt.



Alltså gick vi dit. Vi drack Lapsang Souchong och åt varsin smaskig baguette med ost och skinka. Baguetterna var frasiga och goda och teet serverades i lösvikt och tesil.



Miljön är verkligen speciell. Tiden har stått stilla med allting, utom med golvmattan som såg ut att ha sett sin bästa.



Ovanför den här soffan tronar Erik Ofvandahl själv, grundaren av etablissemanget. Han var född Andersson och och drev innan Ofvandahls Anderssons Damcafé. (!) Åh, jag kan se det framför mig. Alla dessa fina uppsalafruar som satt och drack sitt kaffe och åt sin lilla bakelse. Skvaller, menande blickar, förtroenden och kära hjärtanes! och fi donc! Och inte en mansperson så långt ögat kunde nå. Om man inte räknar Andersson själv då.



Det här med caféer och studenter är något allteles speciellt. Jag har själv många gånger tentaläst sittande på café med en tekopp och en fralla en hel dag. Läxläsning förbjuden står det på en skylt på Ofvandahls. Pyttsan. Försök.



Jag gillar den här miljön. Allt är lite skamfilat och hänger lite på trekvart, och trots rökförbud hänger en svag men omisskännlig lukt av gammal, inpyrd kvar under taket. En liten uppfräschning vore inte helt ur vägen. Ny matta. Eller i varje fall en rejäl mattvätt...

Kommentarer

  1. Ja men så trevligt - en skylt som säger att man inte får läsa läxor. Så'na skyltar borde det finnas fler av - i alla fall tyckte jag det när jag gick i skolan. Fast jag behövde nog inga skyltar av det slaget för att avstå från läxorna...
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Åh du har varit i Uppsala! Trevligt! Min 'hemma'stad. På Ofvandahs har man fikat en hel del... läxorna var det nog värre med. :)
    hälsar
    Nanna

    SvaraRadera
  3. em: Hihi... Konstigt att skylten inte blivit stulen och uppsatt ovanför någons skrivbord. Eller så är det skylt nummer fjorton i ordningen på samma plats... Och man förstår ju att ett konditori kanske inte kan leva på en besökare somm sitter på sin plats en hel dag med bara en kopp te och en bulle...

    Fundera grönt: Så roligt! Åh, Nanna, då kanske du vet något om huset som Alfvénsalen ligger i? Jag har sökt och sökt, men hittar inte vad det heter eller vem som har ritat det...

    SvaraRadera
  4. Jo, även jag har varit på Ofvandals - en gång. Vi gjorde en studieresa till Uppsala när vi läste bok- och bibliotekshistoria. Bland annat var vi i Universitetsbibliotekets arkiv och fick se (men inte röra) alla riktiga rariteter som göms där. Och så var vi på Ofvandals förståss.
    Annars har jag mest relation till gamla Bräutigams i Göteborg - ett riktigt gammalt wienerkonditori. För några år sen kom jag till Göteborg, bara för att finna att där numera låg en irländsk pub!
    Besvikelsen var stor...

    SvaraRadera
  5. Ninna: Pianisten! Man kan skriva en hel historia bara om pianisten på Bräutigams...

    ordverifiering: heart! Mhm!

    SvaraRadera
  6. Det finns ställen i Sverige där tiden stått stilla och det är kul att få besöka och uppleva dem. Alla smultronställen hinner man ju inte med, så det är tur att bloggvärlden finns. :-)

    SvaraRadera
  7. Staffan H: Att blogga är oerhört lärorikt. Både det man får veta av andra bloggare och det man får reda på när man söker fakta om till sina egna inlägg!

    SvaraRadera
  8. Ja, och den gamla damen som var stamgäst på Bräutigams. Som alltid satt vid samma bord...
    Hur sporadiska besök man än gjorde där så nog satt hon där. Hon och pianisten. Har för övrigt aldrig varit på något konditori med pianist.

    SvaraRadera
  9. Just det... Ofvandahls ja... Märklig lockelse det där stället har. Det är som det där fiket på Nybrogatan, strax bredvid Östermalstorg. Där sitter det också alltid läxläsare. Och soffarna, sist jag var där, var så nedsuttna att man sjönk ner mellan fjädrarna ända till soffbotten.
    /I.

    SvaraRadera
  10. Lilla Eken: Själv satt jag ofta på Café Madeleine på Jakobsbergsgatan med mina böcker, och nej - det var jag inte ensam om...

    Egentligen är caféer perfekta som läxläsningsställen. Man får något att äta och får vara ifred, men har ändå möjligheten att se lite folk och kanske träffa någon man känner...

    SvaraRadera
  11. Tomé muchos cafés en el Ofvandahls, entre 1977 y 1979, leí varios libros allí. Tack for bilderna!

    Jorge D'Alesio (Buenos Aires)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.

Populära inlägg