söndag 22 januari 2017

Lil – 22 januari 2007

Tio år med bara tre väderstreck.

muren

Jag kan inte spela silverflöjt,
men jag kan känna den i själen,
den blå himlen,
de gyllene klipporna,
de violetta skuggorna.

Lil.

lördag 21 januari 2017

Franska moln

För mig, som gillar att titta på moln, kommer nog mitt andra hemland Frankrike att ge mig mitt lystmäte.

På resan ner stannade vi till och sov några timmar i norra Frankrike och när jag tittade upp på himlen, som började ljusna, fick jag syn på de mest makalösa Kelvin-Helmholz-vågor. De kollapsade medan jag fiskade fram kameran, men det är i alla fall tillräckligt mycket kvar av dem för att man ska kunna se vad de varit.

DSC_6188m

Lite längre fram på förmiddagen dök denna märkliga korkskruv upp på himlen. Det måtte varit oroligt i lufthavet den dagen.

DSC_6191m

En av de sista kvällarna i vår franska by dök denna kompis upp i solnedgången som enda moln på himlen.

DSC_6853m

Vartefter solen sjönk utvecklades molnet mer och mer till ett typiskt linsmoln, Lenticularis, och det var bara att njuta av det till även detta kollapsade i skymningen.

DSC_6858m

DSC_6858mb

Jag ser fram emot många fler intressanta moln på den franska himlen.

tisdag 17 januari 2017

Nu har vi bestämt oss…

Frågan om carrelage i vårt franska hus har sysselsatt oss i nästan ett halvår. Efter ett antal vändor hit och dit, där bland annat ingick framknackandet av ett makalöst originalgolv och en fasaväckande misstanke om att vårt nyköpta hus innehöll asbest, har vi bestämt oss för att originalgolvet ska läggas över.

Klå mig inte nu, men golvet är så skadat av ett antal bortplockade mellanväggar kors och tvärs i rummet. På ett ställe är nivåskillnaden så mycket som två centimeter. Hur får man ordning på det?

DSC_6298s

Jag gråter visserligen en skvätt inombords, men förstår att jobbet att rädda ens en del av originalgolvet blir för stort.

DSC_6259c

Det nuvarande rummet har innehållit inte mindre än två små rum och två smala korridorer.

DSC_6213c

Nu blir det ljus travertin på hela bottenvåningen. En vacker, levande natursten.

IMG_0080c

På övervåningen behåller vi det befintliga carrelaget. Där har inga mellanväggar tagits bort, och golven är intakta.

DSC_6787c

I det nya badrummet på övervåningen blir det golv som ovan.

DSC_6788c

Och badrummet på bottenvåningen får detta golv.

DSC_6779c

Väggarna i båda badrummen får en ljus, neutral kakelplatta. Bottenvåningens badrum får en smal travertinbård uppe under taket.

travertin_bordure

Monsieur Maçon har redan börjat.

söndag 15 januari 2017

Pic du Canigou

En av dagarna mellan nyår och trettonhelgen åkte vi till Taulis i Pyrénées-Orientales, för att hälsa på släkten. Vi brukar åka den östra vägen, den via Amélie-les-Bains, men den här gången hade vi personbil och behövde inte tänka så mycket på smala, slingriga vägar.

Alltså tog vi N116 mot Andorra och svängde av mot sydost vid Bouleternère in på den lilla, kurviga D618.

Redan från motorvägen syntes berget Canigou tydligt.

DSC_6822c

DSC_6823c

DSC_6825c

Väg D618 följer i stort sett den lilla ån Boulés sträckning och i den ena hårnålskurvan efter den andra klättrade vi stadigt uppför.

Vid ett tillfälle kom vi runt en krök, kanske den högsta punkten på just den sträckningen, och där låg hon igen i hela sin prakt Pic du Canigou, snöklädd, lysande och drygt 2700 meter hög.

DSC_6828c

DSC_6828c2

Hon syns nerifrån slätterna norrut, från Medelhavet vid Agde och två gånger om året, i februari och oktober, syns hon i solnedgången ända till Marseille 26 mil åt nordost. Och så kan det nog bli om man sticker nästan tre kilometer rakt upp i luften.

DSC_6830c

De gånger vi varit i den lilla byn Taulis och hälsat på familjen, har jag undrat varför hon inte syns därifrån. Hur kan ett så stort berg bara försvinna? Men den här gången såg jag henne faktiskt. Och det berodde på att hon var snöklädd nu och att vi hittills varit här sommar och höst. Då har hon bara varit en topp bland många andra.

DSC_6830ca

Det gladde mig. Jag kunde nästan inte slita ögonen ifrån henne. Det känns som om hon nästan blivit “mitt” berg.

canigou_map

Kringelvägar, krångelvägar…  Högt upp i bergen. Och hit har vi varit med husbilen. Jodåsåatt.

torsdag 12 januari 2017

Nya vägar att gå

DSC_6789b

Efter att ha firat nyårsafton på vårt lokala stamställe tog jag mig på nyårsdagen före att finna lite fina hundpromenadvägar runt vår franska by. Så jag gick upp på den cederklädda kullen mitt emot vårt hus.

DSC_6793b

Däruppifrån var utsikten hänförande i den nedåtgående solen. Montagne Noire i bakgrunden ger vår by en dramatisk siluett.

DSC_6798b

Sedan vände jag byn ryggen och gav mig iväg åt andra hållet, och det dröjde inte länge förrän jag var ute på rena landet.

DSC_6799b

Byarna ligger tätt här på slätten mellan bergen och Medelhavet, och jag skymtade strax grannbyn vid horisonten.

DSC_6800b

DSC_6803b

Överallt vinodlingar. Och så grönt det är! Nätterna var kyliga men på dagarna nådde temperaturen upp mot 14-16 grader. Solen värmde ordentligt. Och för första gången i mitt liv plockade jag blommor på nyår.

DSC_6805b

DSC_6807b

Med solen nära horisonten gick vi hem igen med vinfält på båda sidor. Denna väg tänker jag gå många gånger.